En anledning till att många börjar kallbada och sedan fortsätter är gemenskapen. Många beskriver betydelsen av socialt utbyte och känslan av ingå i ett större sammanhang.

"Vid tiden för de första restriktionerna samlades vi på bryggor i centrala Stockholm. Umgänge på 2 meters avstånd, plask, glada röster, värmade ull och tetermosar gav hopp i en tillvaro kantad av  isolering, insjuknade bekanta och en tilltagande oro.  Gemenskapen på bryggan hade en viktig funktion för många: att behålla rutiner och få social påfyllning i en ny och okänd tillvaro."

För vissa hör bad ihop med leklust och utforskande. Nya badteman eller utflyktsmål kan ge känsla av frihet och otvungenhet. Trots att människan mår bra av att leka livet ut vänjer vi oss av med leklusten när vi växer upp.

"Alla mina minnen från att bada är så starkt kopplade till glädje. Det känns på samma sätt som femtioåring som när jag var barn när jag kommer överens med en vän att åka ock bada. Det börjar spritta i både kropp och sinne redan när jag packar väskan. Jag känner mig kreativ, förväntansfull och full av upptåg."

Vissa söker utmaningar i det kalla vattnet. Det kan handla om att stanna i en viss tid eller att hålla andan under vatten. Kroppen anpassar sig som skydd, för att överleva en potentiellt farlig situation. Det kan vara livsfarligt att på egen hand, utan övervakning, utsätta sig för kyla mot ett uppsatt mål eller under en bestämd tid.

"Två bekanta såg plötsligt en livlös person i vattnet intill en badstege. De kunde snabbt ta tag i personen i vattnet, men de orkade inte få upp den medvetslöse upp på bryggan. Tack vare en tredje person i närheten lyckades de få upp den medvetslöse - som sedan snabbt fick akutvård och överlevde. Tre starka vuxna personer krävdes alltså för att lyfta upp den livlösa kroppen ur vattnet. Bada aldrig någonsin ensam! Du kan sätta andra personer i fara om de försöker rädda dig. Det är alltid bra tt använda en simboj. Den går att vila på och om olyckan är framme kan någon dra dig till strandkanten. Och den syns."